I'm Alive!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har hänt så otroligt mycket men samtidigt ingenting under tiden jag har vart borta från bloggen.

Så får väl börja med att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat till er här på bloggen att jag hade en liten bloggpaus under förra veckan. Sen har jag även fått en kommentar om att jag borde skriva mer här på bloggen och vara mer djup som jag var för ett år sedan (vilket jag håller med om att jag borde). Så tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att skriva ut sig lite på.

För det första- Den här sista tiden innan jag drar till Japan är så jävla värdelös. Jag lever som en psykopat; har inte vart utanför dörren på en vecka nu, har fullkomligt vänt på dygnet och äter ingenting förutom tomater. Jag spenderar mer än häften av dagarna i min säng, med datorn framför mig tillsammans med mina tomater. För att inte tala om allt man måste få gjort och fixa innan resan. Alla avsked man måste förbereda sig för och den oändliga stressen över pengar tar aldrig slut.

Sen hjälper det inte heller att jag är väldigt känslig som person. Så när något är jobbigt eller stressigt märker jag det i hela kroppen. Tex min mage har vart superskum i flera veckor nu, den har börjat krampa så hårt att jag måste lägga mig ner, och detta händer MINST en gång per dag.

Så på torsdag drar jag till läkaren för att få en förklaring på detta. 

 

Och ah. Sammanfattning för er som har lyckats läsa er igenom hela mitt inlägg- ber om ursäkt för min plötsliga bloggpaus. Och anledningen till varför jag tog en paus har jag ingen aning om. Lika bra det. 

Huvudsaken är att jag har bestämt mig för att ta tag i saker och ting nu och försöka stressa mindre!

 

(bild från då jag funderade på att färga håret isblått- den blåa färgen är alltså redigerad!)

Jag förstår precis vad du går igenom, tidigare i somras flyttade jag till Tyskland för ett halvår (minst) och utsätter mig för så mycket saker jag aldrig trodde att jag skulle klara eller våga, och jag mådde fruktanvärt dåligt två-treveckor innan och fram till själva flytten, jag har nog aldrig varit så apatisk, allt bara kändes värdelöst, som att jag gick mot slutet av mitt liv typ. Jag är iofs bara två timmar med flyg och några hundralappar bort, men såfort du landar och kommer in i det så kommer allting kännas helt rätt, bara du vill det och försöker! :)

<3

åh, glad att du är tillbaka igen! saknat dina inlägg.

Skönt att du har börjat blogga igen! Saknat dina inlägg <3 Du skulle förresten passa jättebra i den blå färgen

<3 Har saknat dig!

Uh, fy vad jobbigt. Men förstår att det är stressigt och grejer inför resan. Kram på dig. <3